”Inkomstskillnaden mellan könen har ökat med 12 800 kr per år sedan 2006 och 57 procent av skattesänkningarna går till män och bara 43 procent till kvinnor.”

Detta skriver Gudrun Schyman i artikeln; ”Alianspolitiken gör det mer lönsamt att vara man”. Riktigt intresannt. Många tycker att vi ska sluta dela upp allting i kvinnligt och manligt. Det är inte vad jag tror på. Jag tror på att uppmärksamma orättvisor och strukturella fel i samhället. JÄMT! Det ändrar sig inte av sig själv. Det ändrar sig av att människor uppmärksammar och talar om. Om och om igen! Vi har mycket att tacka Gudrun för. Vi vet inte vart jämställdheten i detta landet hade varit om det inte vore för henne!

Här är två utdrag ur artikeln. Läs hela här!

”[...]trots hundratals år av feministiskt arbete, goda intentioner och uppdaterad lagstiftning, inte genomfördes. Inte heller har möjligheterna att ta sig fram i samhället omfattat dem som flytt eller flyttat hit från andra länder. Eller dem som öppet rört sig utanför hetero- och kärnfamiljsnormen. Människor lever väldigt olika och måste ändå omfamnas av politiken. Inte alliansens starka sida precis![...]

[...]När regeringen går till val 2010 gör den det med ett svenskt rekord i antifeministisk politik i bagaget. I budget efter budget omfördelas resurser från kvinnor till män. Regeringens skattesänkningar leder till att män gynnas med sina vanligtvis högre löner. Samtidigt tvingas en kvinnodominerad offentlig sektor hålla nere såväl personalens rättmätiga lönekrav som antalet sysselsatta – trots att både verksamheterna och krisekonomin skulle må bra av det omvända.

Inkomstskillnaden mellan könen har ökat med 12 800 kr per år sedan 2006 och 57 procent av skattesänkningarna går till män och bara 43 procent till kvinnor. Kort och gott: allianspolitiken gör det mer lönsamt att vara man. För feministiskt initiativ är det självklart att utmana denna vrångpolitik.[...]

Idag har jag för andra gången en text från min flickvän, Matilda Hjertstrand i bloggen. Hon läser som vissa av er vet på sitt sista år på journalistutbildningen här i Kalmar. Hon skrev för ett tag sen en tenta, och  en del av den gick ut på att beskriva vilken vinkling ett tema kan få i svensk nyhetsjournalistik. Hon valde att granska hur homosexuella skildras i svensk media.

Ett tema som fått en ganska stark och tydlig vinkling i svensk journalistik är representationen av homosexuella. Diskriminering på grund av sexualitet är fortfarande vanligt i Sverige, vilket leder till att en ofta stereotypiserad bild ges även i tidningarna. Vanligast förekommande är fördomarna på landsortstidningar (Brune, 090911). Diskrimineringen kan ske både genom att homosexuella som grupp utesluts och osynliggörs i medier eller genom nedvärdering, det vill säga att homosexuella genom beskrivningar och benämningar ses som underlägsna. Att hatbrott mot homosexuella knappt belyses i media är bara ett exempel på hur homosexuella som grupp utesluts ur nyhetsrapporteringen (Ibid).

Den vita mannens perspektiv, som enligt Allan (2004) är det dominerande perspektivet inom medier idag, blir till ett problem inte bara för kvinnor och anti-rasister utan även för homosexuella. I den vita mannens perspektiv ingår också heterosexualiteten, därmed står en homosexuell man utanför normen, även om han är vit. Allan (2004) tar upp ett exempel gällande brittiska tabloidtidningen The Sun. På sidan tre i tidningen har de i varje nummer en bild på en halvnaken kvinna. Allan (2004: 132) kommenterar:

“This invitation to the reader to partake in the celebratory enjoyment on offer through its photographs, layout, language and mode of address is all too clearly gendered around heterosexual male privilege”.

Den vita mannens perspektiv är troligen en av krafterna bakom den vinkling som texter om homosexuella fått i medier. Man kan här se en tydlig likhet med hur genus representeras i medier. När det väl skrivs om homosexuella är det först och främst männen som syns. Och om det någon gång skrivs om lesbiska så är det i samband med familj och barn, till exempel angående inseminering eller liknande (Brune, 090911).

Representationerna av homosexuella kan få allvarliga konsekvenser i samhället i stort. Allan (2004) skriver att stereotyper kan definieras som standardiserade mentala bilder av något. Journalisters spridning av dessa, långt ifrån harmlösa, stereotyper har setts som en bidragande orsak till den ideologiska reproduktionen av patriarkala sociala relationer (Ibid).

Att den homosexuella mannen helst porträtteras som schlagerälskande och feminin med rosaglittrande fjäderboa leder bara till att myten ytterligare förstärks hos allmänheten. På samma sätt är det problematiskt att den homosexuella kvinnan porträtteras som en kortsnaggad manshatare med hår under armarna. Dessa myter som journalister bidrar till att sprida kan mycket väl leda till att intoleransen mot och diskrimineringen av homosexuella ökar.

Enligt Ringfjord (090909) har varje kultur sina föreställningar om och förväntningar på kön. Att homosexuella inte passar in i normerna för könsmönstren i vår kultur skulle kunna vara en av orsakerna till varför folk har en tendens att tro på stereotyperna och bunta ihop alla homosexuella i samma fack.

/Matilda Hjerstrand

Referenser:

Allan, Stuart (2004) News Culture. Open University Press
Brune, Ylva, IKD, Högskolan i Kalmar 2009-09-29
Ringfjord, Britt-Marie, IKD, Högskolan i Kalmar 2009-09-09

Kristina skickade mig en länk till denna reklamfilm från Björn Borg. Hade nästa glömt bort den, och minns att jag blev varm i hjärtat när jag såg den när den visades på tv. Samtidigt så granskar jag reklamen med mina Media Management-ögon.

Visst är det vackert och reklamen utmanar så mycket. Det är två bögar som gifter sig i kyrkan, båda är präster och dem vigs av en kvinnlig präst. Inte mycket som tillhör normen, vilket är mycket positivt. Man kan anse att filmklippet enbart handlar om kärlek mellan två människor, men den ifrågasätter och provocerar många olika föråldrade synsätt. Inte minst hur deras kärlek hyllas av församlingen. Och egentligen, varför skulle en reklamfilm inte innehålla homosexuella? Vi är ju en del av samhället. Dessutom sändes denna reklamen innan homosexuella i sverige hade samma lagliga rätt att ingå äktenskap som heterosexuella par, och även innan kyrkomötet sa ja, till att viga homosexuella. Man kan därför välja att se på filmen som opinionsbildande.

Samtidigt så är homosexuella (främst homosexuella män) fastställda som en mycket köpstark grupp i samhället. Och vad har varumärket Björn Borg med homosexuellas rätt att göra egentligen? Är syftet med reklamfilmen just att provocera och utmana? Eller vill man bara nå de ”rosa pengarna”, alltså nå den köpstarka målgruppen; homosexuella? Dessutom är det oftast fortfarande männen som är överrepresenterade i även dessa sammanhang. Vad jag upplever så skildras bögar i reklam oftare än flator.

På pride 08 var jag och Matilda på en föreläsning om ”de rosa pengarna”. Och ämnet var att reklam inte vänder sig till kvinnor (flator), lika mycket som till män (bögar), och att detta var diskriminerande.

Jag tycker att det är något av en paradox. Som kvinnor blir vi arga över när reklam riktar sig till oss eftersom det är utifrån ett sjukt ideal och exploatering av kvinnan. Men som homosexuella kvinnor blir vi arga över när reklamen inte riktar sig till oss. Så upprörda att vi håller ett föredrag på Pride. (?)

Jaja, hur som helst så är det en vacker reklam. Men man kan fråga sig vad boxertrosor och kalsonger har att göra i detta sammanhang egentligen. Och får företag spela på vilka känslor som helst hos en grupp bara för att sälja produkter?

Det hade jag behövt när jag konfirmerade mig. Slippa en präst i Dag Sandahl-stil som när de nämner homosexualitet gör det i negativa ordalag. Då kanske jag inte haft sådana negativa associationer till kyrkan och kristendomen idag.

En tjej skrev till mig för en tid sedan och skrev att hon var homosexuell och kristen. Hon tyckte att jag drog alla kristna över en kant när jag skildrar kristendomens syn på homosexualitet. Och jag kan verkligen förstå henne. Man borde inte generalisera kristna eller troende som en grupp. Det är bara mina egna erfarenheter som gör det jag skriver väldigt vinklat. men såklart finns det kristna som kämpar för homosexuellas rätt.

Hillevi Beckman, präst i Svenska kyrkan vill arbeta med konfirmationsläsning med hbt-perspektiv, skriver Qx. Hon säger i intervjun;

Jag fick höra att många hbt-personer troligtvis inte känt sig välkomna när de var i konfirmationsåldern, och skulle behöva få en andra chans. Det tyckte jag lät viktigt, utmanande och relevant, så jag sa ja direkt.

Tänk, att slippa vara femton år och känna att det är någonting fel med en och att man är mindre värd, varje onsdag i församlingshemmet.

Jag vet inte riktigt varför ni som är för pedofili tar debatten på min blogg. Ni och jag har ingenting gemensamt. Ni kommer aldrig att bli inkluderade i någon form av gaykultur, eller få folk att tro att pedofili är en sexuell läggning så som homo, bi – och heterosexualitet är.

Men jag tror inte heller på att inte låtsas om er. Eller ”distansera” er som någon av er skrev till mig. Hade jag gjort det hade jag inte godkänt vissa av era kommentarer. Andra kan jag inte godkänna för det är för upprörande.

Jag tror på att exploatera er och era vidriga åsikter! Jag tror på att även om pedofili i stor utsträckning sker av människor som inte visar sin identitet utan verkar i det tysta, så vet vi om er. Vi tycker inte som er, och vi håller inte med er!

Vi accepterar det inte!

Ni lurar er själva att tro att barn attraheras av er, i vissa fall lurar ni säkert även barnen att tro det samma och i det värsta fallen sker det brutala övergrepp.

Någon tyckte att jag skulle ha gjort empiriska undersökningar innan jag uttalar mig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att DU INTE har någon empirisk erfarenhet av det samma. Har du det är du en sexualbrottsling.

Jacob skrev en kommentar på ett gammalt inlägg som jag skrivit; Pedofili är en sexuellläggning.

Jag förstår inte ditt behov att trycka ner pedofilerna istället för att låta dem leva ifred.
Rent rimligt sett är pedofili en sexuell läggning. Vissa tänder på kvinnor, vissa tänder på män. Vissa tänder på brunhåriga, vissa tänder på blonda och vissa tänder på barn.

Många barn har en extremt bra uppfattning om sex och förhållanden. Genom att kalla dem lättledda styrker du den uppfattning om barn som mindre värda, och allmänt retarderade.

Missförstå mig nu inte, jag tycker absolut inte det är okej med någon form at pornografi där någon far illa.

Det jag är emot är att du som verkar förespråka ett öppet samhälle inte kan acceptera oliktänkande för att de bryter mot normerna.

P.S trots stavas med ett t D.S

Jacob, ska jag sluta ”trycka ner” pedofiler och låta dom leva i fred? Skojar du med mig nu? Du säger att pedofili är en sexuell läggning. Du jämställer att tända på ett barn, med att attraheras av mörkhåriga, korta, eller någon av samma kön. Men det stämmer ju inte riktigt?

Vad händer när barnet växer upp? Om en pedofils ”sexuella läggning” är att tända på barn i dagis/skolådern och vill inleda ett förhållande med detta barnet. Då finns det ju ett bäst föredatum på förhållandet. För när barnet fyller 16, eller 17 eller 18 kanske, då tar attraktionen slut eller?

Jag slutar inte älska min flickvän för att hon byter hårfärg från brunt till blont, eller för att hon åldras. Sluta försöka göra jämförelser mellan gayvärlden och pedofiler. Här har du ingen sympati att hämta!

Du skriver; ”Många barn har en extremt bra uppfattning om sex och förhållanden. Genom att kalla dem lättledda styrker du den uppfattning om barn som mindre värda, och allmänt retarderade”.

Nej, jag tror att ett barn kan ha svårt att skilja på någon som ger dom trygghet eller på andra sätt gör det bekvämt för barnet, med någon som lurar och utnyttjar dem, med samma medel. Barn vill inte ha sex med vuxna. Barn vill inte utsättas för övergrepp!

Fyfan det är så jävla fruktansvärt.. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jag vill skriva ord som förmodligen skulle bli censurerade.. Men skulle ni komma nära mina barn, eller barn i min närhet. Då jävlar.

Igår så skrev Fredrik Virtanen en artikel i Aftonbladet om Eva Dahlgren och Efva Attling och om deras förhållande. Han beskriver hur dem satte agendan då de 1996 gifte sig och på så sätt kom ut inför hela svenska folket. Det var bara ett år efter partnerskapslagen hade införts i Sverige.

Det hade aldrig skett någonting liknande i Sveriges kändiskrets, och på den tiden var det väldigt uppseendeväckande. Dom var pionjärer. Efter detta vågade fler homosexuella kändisar komma ut, och folk fick ett exempel att se upp till.

Tänk på det. Dom tog fighten för oss. Idag är vi till och med inkluderade i äktenskapslagen, och har pricis samma lagliga rättigheter som vem som helst. Och det är ingen (utbildad, smart och modern person), som ens skulle höja på ögonbrynen åt något liknande idag.