Jag läser mina sista veckor på min utbildning nu, sen går jag ut med en universitetsexamen. Herre gud! Vad hände?
Jag flyttade till Kalmar med tron att jag skulle bli journalist. Det programmet jag går nu var mitt andrahandsval. Jag blev reserv till journalistutbildningen och började nollningen tillsammans med Media Managementklassen. Sen kom jag in på journalistutbildningen, men valde att stanna kvar på Media Management.
Tack gode gud för det!
En utbildning tror jag handlar lika mycket (om inte mer) om att hitta sig själv, som att få ett diplom. Det är inte många som vet från gymnasiet vad man vill bli eller vad man är bra på. Man får liksom prova sig fram och vad man blir handlar mer om tillfälligheter och slumpen.
Det är slumpen som gjorde att mitt team på jobbet lades ner, att jag tog tjänsteledigt från min arbetsgivare, sökte journalistutbildningen i kalmar men blev media managemntstudent. Det är slumpen som gjorde att Matilda inte kom in på polishögskolan, och av alla journalistutbildningar i Sverige valde just Kalmar.
Det är slumpen (eller ödet) som gjorde att vi träffades just här, en göteborgare och en Örebroare i Kalmar.
Och förändringen sen. Den tydligaste skillnaden måste vara kläderna. När jag flyttade hit hade jag oftast en keps på sned, stora byxor, converse och gled runt på min cykel med limpsadel. Nu har jag mest skjortor, kavajer och finbyxor. (Jag glider fortfarande runt på min cykel dock).
På en av de första föreläsningarna sa vår programansvarige att ju mer åren går, ju mer homogen grupp kommer vi i vår klass bli, och likna varandra. Går du in på en föreläsningen med oss idag så förstår du vad han menade. Vi ser hyfsat likadana ut, har likadana telefoner, datorer och andra attribut. Han sa även att det är ett bra drag som media managementstudent är att flytta granne med en journalist i framtiden (för att kunna läcka strategiska meddelanden till pressen exempelvis). Jag tog det steget längre och förlovade mig med en! ;)
Det känns som att när jag ser tillbaka på det senaste tre åren så har de format mig mer än någon annan tid i mitt liv. Kalmar har förändrat mig såpas mycket att jag inte kan flytta tillbaka hem igen. Varje val jag gjort de senaste tre åren (medvetna eller omedvetna) har lett till att jag har världens underbaraste flickvän, Sveriges bästa utbildning och precis blivit kallad på intervju till drömjobbet i Stockholm.
Slumpen?